Jag tycker om när barn lär sig och det är alltid spännande att ta del av hur de lär sig. När jag planerade min film ville jag att de själva skulle utforma sina repliker så mycket det gick. Hade jag regisserat dem angående vad de skulle säga så hade det inte blivit några bra exempel på lärande tror jag. Istället berättade jag i förväg för mina "skådespelare" att målet med filmen var att den ena skulle lära den andra hur man bakar kladdkaka. De var genast med på noterna och gick in för sina roller med hull och hår. De hade själva idéer om vad de kunde säga för att det skulle bli lärande för dem.
Själva filmandet gick ganska snabbt. Det blev några omtagningar pga diverse felsägningar, men en del felsägningar blev bara charmiga. Som tex när storasyster skulle säga "ingredienser" och verkligen inte fick ihop det och lillasyster i bakgrunden sa ordet hur lätt som helst. Till slut valde vi att använda det i filmen.
Jag ville gärna att filmen skulle bli användbar på flera sätt än att bara visa på lärandet. Därför utformade jag filmen som ett bakprogram. Jag känner mig nöjd med filmen i sin helhet, men jag kan nu i efterhand tycka att den är i längsta laget. Skulle önska att jag hittat en "snabbspolingsfunktion" som man kunde använt sig av för att få lite "fast forward"-känsla. Tror det varit kul.
I min film har jag haft svårt att få till dramats klassiska struktur som beskrivs i Manus och dramaturgi för film av Thomas Granath. Mitt anslag är bilden på kladdkakan i början och den första scenen då tjejerna berättar vilka de är och varför de är där. I min film består konflikten av huruvida alla ingredienser kommer med...eller kanske att de inte glömde sätta på ugnen! Konfliktlösningen hittar vi när kakan hälls upp i formen och senare tas ut från ugnen.
Det här har varit en mycket rolig uppgift att göra och jag ser framemot att använda filmskapande som en del i min undervisning och i min pedagogiska dokumentation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar